Alla mina kära svenskar! Jag hoppas ni får solsken, myggfritt och härligt sällskap!

efter en underbar, rolig, lärorik, rogivande och helt utmattande vecka hos syrran och småtjejerna. Jag tror aldrig jag har varit så trött i mitt liv men samtidigt varit så lycklig.

Oliver tog det tyvärr på sig själv att ge Cloe stryk varje tillfälle han fick, oj vad arg jag var på honom ibland..... men Cloe var lika snäll mot honom hela veckan....delade med sig, och totalt ignorerade honom när han blev för jobbig. Sista dagen pussades de till och med och man kan ju inte annat än bara älska dem.

Erin var världens snällaste bebis, sov mesta hela tiden och åt när hon var vaken......lite svårt att hålla nappen i mun har hon, men det lär hon sig nog snart.

Ett par höjdpunkter från veckan var:

Agera som preventivmedel för alla i fertil ålder på Target efter vi gjorde det stora misstaget att ta med alla tre samtidigt och försöka shoppa; sprang inte Cloe och Oliver åt varsitt håll och man fick jaga dem ägnade de tiden till att slänga ut allt de kunde komma åt ur kundvagnen. Till sist tog vi till den desperata åtgärden att muta dem med ostbågar och när vi väl kom därifrån hade vi världens kladdigaste och skitigaste ungar.

Försöka duscha samtidigt som två småfisar stod och tittade på en, alternerandes mellan att slåss och dra ned allt de kunde från varenda hylla och slänga det i duschen, det var en höjdare.

Att det tog oss två timmar att ta oss ur huset varenda dag, och det efter bara en av oss duschade.

Vakna av Cloe varje morgon som stod vid trappan och ropade på Jajja!!

Se hur underbart gullig Cloe är mot lillsyrran.

Se Oliver och Cloe leka tillsammans och ha jättekul ihop emellanåt.

Hålla i en två veckors bebis som ligger och plirar på en.

Sitta vid matbordet och dricka kaffe med syrran varje morgon.

Jag är så glad att vi åker tillbaks och hälsar på dem om två månader igen.

Hemresan var jobbig, vi satt i flygplanet i tre timmar på banan innan vi kom iväg; dåligt väder och många plan som skulle iväg samtidigt. Oliver bajsade i blöjan och jag fick inte gå på toaletten och byta på honom!! Vi fick inte vara uppe och röra på oss. Som tur var hade jag världens trevligaste människor omkring mig, de flyttade på sig så jag och Oliver fick varsitt säte, de lekte tittut med Oliver, bara allmänt hjälpsamma och jag var så tacksam.

När vi väl kom hem hade vi varit på flygplatsen eller på planet i tio timmar, det är ju som att resa hem till Sverige!

Imorgon bitti sticker Oliver och jag till Philadelphia......

en hel vecka skall vi vara borta och bara rå om syrran och småtjejerna.....

vi höres när vi kommer tillbaks...

Hare

18-månaders kontroll idag. Oliver har växt 7 cm på tre månader, kan ni haja!! Inte gått upp så mycket i vikt, så just nu är han lång och smal....

Han har blivit stor, når överallt, så nu får man verkligen flytta på allt. Han kan ungefär 15-20 ord, pratar nonstop, spelar hockey, baseball och fotboll varje dag. Älskar att titta på Elmo varje dag, han hämtar filmen själv, kommer och ger den till en samtidigt som han nickar frenetiskt på huvudet.

Tyvärr ville han inte ta en nap idag så det var meltdown galore hela kvällen, han lyckade spilla ut mjölk över hela köket, bänken, golvet, två lådor... överallt var det mjölk, daddy var inte så glad.

Men sen somnade han i Ryans famn när han skulle natta honom, det händer aldrig, men då var han trött, och då kan man ju inte annat än smälta.........

Jag tog tom fram saxen och klippte lite, för att jämna till efter den katastrofala klippningen för ett par veckor sedan, och han märkte ingenting.

Min lilla kille, som börjar bli så stor!!

Vad är det vi utsätter Oliver för? Jag hoppas han inte behöver gå i terapi när han blir äldre pga vad vi utsätter honom för.....

Vi har härliga grannar. Förutom Jeff & Lori så har vi en annan familj mittemot oss som är helt underbar. Ett par med tre killar i åldern 14-22. Vi ser verkligen upp till dem för de har uppfostrat tre killar som är supertrevliga, artiga, duktiga i skolan, helt enkelt såna där barn som man bara kan hoppas att man lyckas uppfostra själv. Äldsta killen går sista året på college, så honom ser vi inte mycket utav, men varje gång han kommer hem kommer han över och hälsar på, bara urtrevlig.

Och den yngsta killen; Danny är 14 och var Dominics bästa kompis när de flyttade hit. Trots en ålderskillnad på 7 år har han alltid tagit sig till Dominic, lekt med honom, hämtar honom från skolan - Lori kallar honom för sin andra son för han är verkligen hemtam hos dem.

Idag var det Olivers tur att bli kär i Danny - de satt och gungade ute till Oliver nästan somnade i knäet på Danny, sedan gick vi in och de myste på soffan ett tag....... bara hur gulliga som helst.

Igår lämnade jag äntligen iväg alla Olivers adoptionspapper till domstolen här i Colorado. Detta måste göras då Colorado inte godkänner adoptioner som har slutförits i ett annat land - som Olivers var. Detta visste inte jag när vi hämtade honom och trodde på allvar att allt pappers arbete var över. Åh nej, nu skulle mycket göras om IGEN!! och skickas in, och ingen hjälp fick man denna gången. Jo då, vår adoptionsfirma kunde hjälpa oss, men de skulle ha 500 dollar, och nu vägrade jag att betala mer pengar. Så vi(jag) har gjort allt själv, kostade bara 152 dollar och nu är det inlämnat, äntligen! Om 4-8 veckor får vi hem hans födelsebevis med sitt nya lagliga namn. Han heter ju fortfarande Rony Estuardo på alla papper. Men nu skall det äntligen bli ändring på det.

Sen måste vi ju förstås ändra namn på hans person nummer, ändra namn på hans medborgarskapspapper, och skaffa ett amerikanskt pass till honom.

Vi kanske blir klara lagom till han fyller 18?