Den 22:a April är en väldigt speciell dag för min lilla familj.

Den 22:a April har Oliver varit med oss lika länge som han var i Guatemala och väntade på oss - eller vi var här i Denver och väntade på honom.

Jag kommer ihåg den här tiden förra året, när vi bara kunde vänta. Ingenting vi kunde göra för att skynda på processen, bara vänta och vänta.
Jag tyckte att tiden stod stilla och jag kunde känna honom i mina armar han var så nära att komma hem, men vi visste inte exakt när.Och nu är han här och är en sådan naturlig del av vår familj. Vi älskar honom över allt annat och han älskar oss, det märks.

 

mamma

22 april 2008 16:56

Ja vem kan låta bli att älska detta lilla charmtroll....vad fort tiden går. Snart får ni låsa in honom när alla flickor kommer och jagar honom*L* han kommer att bli en riktig flirtis....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har jag flyttat min blogg. Kom över till www.happlehopp.blogspot.com och fortsätt följ vår resa genom livet. ...

Jag funderar allvarligt på att byta bloggsida.... det är en del saker som jag inte gillar med bloggagratis.se Man kan inte lägga till vissa saker, jag skulle vilja se var i världen folk som läser min blogg kommer ifrån, och det går inte här. Jag är o...

Jag har ju berättat om min svärfar som alltid tjatar om Bush, och hur fruktansvärd Obama och Hillary är. Allt jag kan säga är - somna inte bland en hel hoper demokrater....!! ...

Titta vad stor han har blivit.....

som sagt, de har så roligt ihop.....