Så Oliver fyllde ett år och tycker nu att gnälla och skrika är världens innegrej. Han gnäller, vilket jag kan ha förståelse för för han har faktiskt varit sjuk, med snorig näsa och feber.......

Men det här skrikandet, det är inte kul...... han skriker så fort han inte får som han vill, vilket är ganska ofta..... och herregud så han skriker..... det högsta han kan, och han låter som någon håller på att sticka kniven i honom.....och sen slänger han sig på golvet och bankar med händer och fötter.... ikväll gjorde han det tre gånger på 45 minuter, sen tyckte jag att det var nog dags för någon att gå och lägga sig.....och han hade hållit på så hela dagen, det var inte bara de här 45 minuterna. Ryan och jag skrattar bara åt honom, men får vi inte stopp på det här beteendet så kommer det att bli jätte jobbigt.

I helgen har jag också fått min näsa riven, en fläskläpp och fått en sked full med yogurt slängd i knäet. De första två var olyckshändelser, men yogurten var väldigt medvetet, samtidigt som jag fick lyssna på ett skrik som säkert väckte grannarna..... och orsaken till detta utbrott? Han fick inte sitta och äta yogurt själv med skeden ur en stor skål. Det blir lite kladdigt och fast jag uppmuntrar att han vill försöka äta med sked själv så spårade det ur ganska snabbt och jag tog bort skålen......... oj oj oj, vilket utbrott!!

Hur får man stopp på ett sånt här beteende innan det blir för mycket? Man kan ju inte diskutera med en ett-åring, inte sätta i time-out heller...... så vad gör man?

Sen skall det gallskrikas när han går och lägger sig också, så fort man lägger ned honom så börjar han........ vi sitter i gungstolen och ögonen går i kors på honom han är så trött, men så fort vi lägger ned honom börjar han...... i fredags natt var han uppe i två och en halv timme, och alternerade mellan att sova på min axel och gallskrika...... kvart i fyra somnade vi äntligen.....

jag tror i och försig att han hade ont i tänderna.... men efter det har han lärt sig att om han skriker när han skall gå och lägga sig så får han som han vill, vad det nu är? För det vet han inte själv!!

Om han kommer att fortsätta så här så kommer det att bli jättekul att flyga hem till Sverige med honom!!

Samtidigt måste jag säga att det är faktiskt ett ganska bra tecken att han beter sig så här, betyder att han känner sig trygg med oss och vet att vi kommer att vara där för honom, även när han beter sig som en liten skit!!

 

Mamma

10 december 2007 07:05

Kan det vara så att trotsåldern börjar tidigare på barn i USA *L* trösta er med att det kommer att bli bättre.

 

en som vet

11 december 2007 17:47

en del har sin trotsålder kvar tills dom blir 50+.HÄRDA UT!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har jag flyttat min blogg. Kom över till www.happlehopp.blogspot.com och fortsätt följ vår resa genom livet. ...

Jag funderar allvarligt på att byta bloggsida.... det är en del saker som jag inte gillar med bloggagratis.se Man kan inte lägga till vissa saker, jag skulle vilja se var i världen folk som läser min blogg kommer ifrån, och det går inte här. Jag är o...

Jag har ju berättat om min svärfar som alltid tjatar om Bush, och hur fruktansvärd Obama och Hillary är. Allt jag kan säga är - somna inte bland en hel hoper demokrater....!! ...

Titta vad stor han har blivit.....

som sagt, de har så roligt ihop.....