För ni som känner mig vet ni att jag inte gråter speciellt mycket, och kanske inte alltid är så känslosam. Men på senaste tiden har jag blivit väldigt blödig, jag blir lite tårögd när jag tittar på bilder av Oliver när han var liten osv. Jag sitter och läser på adoption.com och läser om alla oroligheter som pågår i Guatemala just nu, som det set ut nu kommer alla adoptioner att stoppas den 1:a Januari, och jag är så glad att vi fick hem Oliver när han kom.

Idag när jag satt och läste på en adoption blog såg jag världens bästa nyhet. Det är en kvinna som har bott i Guatemala i 14 månader, hon fostrar sin egen adoptiv dotter, det är ganska vanligt att göra det när man vet att det börjar närma sig att barnet kommer hem. Men den här familjen har stött på sådana motgångar och det var inte ens säkert att dottern skulle få komma hem. I 14 månader har hon bott där nere själv med sin dotter, inte vetat när eller om de skulle få åka hem. Idag läste jag att de äntligen har kommit ut ur PGN och hoppas få komma hem runt slutet av November. Jag blir tårögd när jag läser sånt. Jag kan inte ens börja att försöka förstå allt som de känner just nu.  Men, vilken bra nyhet!!

Mormor kommer hit den 31:a oktober, stannar till den 4:e november, det blir en snabb visit, men oh så roligt att hon kommer och får träffa Oliver.

Jag längtar, Oliver längtar och Ryan och Bruiser längtar nog också!!

Idag kom den fjärde tanden, så nu har vi två där nere och två där uppe.....

snart börjar han säkert knapra på spjälsängen......

Lite bilder fran helgen.......